Kriget rasar i Gaza och man känner sig maktlös. Detta SMS har florerat i min mobil idag. Jag publicerar det här och hoppas att ännu fler läser det.

"Detta sterke ropet kommer från Mads Gilbert, den norke legen som hjelper till ved et sykehus i Gaza.
De bombet den sentrale grönsaksmarkedet i Gasa by for to timer siden. 80 skadde, 20 drept, alt kom hit til Shifa.
Hades! Vi vasser i blod och amputater.
Masse barn. Gravid kvinne.
Jag har aldri oppleve noe so fryktelig.
Nå hörer vi tanks.
Fortell videre, send videre, rop det videre.
Alt. GJÖR NOE! GÖR MER!
Vi lever i historieboka nå, alle!
Mads G"

Hur platsar IPRED och FRA in i det moderna samhället?

Precis som Erika så är jag inte fullt insatt i IPRED lagen och om jag har förstått rätt så är lagförslaget inte framlagt i sin slutliga form heller. Men jag har ändå en del tankar att komma med när det gäller debatten kring IPRED.

Till att börja med så vill jag särskilja debatten i två delar. Dels handlar det om huruvida man tycker det är rätt eller fel att ladda ner upphovsrättsskyddade saker illegalt. Det andra det handlar om är huruvida man vill att företag ska kunna kräva att få namnet på dig för att kunna spåra din trafik via nätet för att sedan kunna kräva pengar om de misstänker att du illegalt har laddat ner just deras saker.

I debatten som förts i tv och tidningar förkunnar så gott som allihop att de tycker att det är fel att ladda ner upphovsrättsskyddat material. Det är inte därför de är emot lagen. De är emot lagen för att man tappar sitt rättsskydd. Om IPRED går igenom kommer filmbolagen, skivbolagen, förlagen och dataspelstillverkarna kunna skicka hem brev där de kräver pengar för att de sett dig ladda ner olagligt via nätet. För att motsätta dig deras krav krävs att du tar ärendet till en domstol där du sitter mot ett multinationellt bolag(så gott som hela världens medie- och musikbolag ägs av sex multinationella bolag) och måste framlägga bevis för din oskyldighet. Eftersom det då är du som dragit igång rättsprocessen så står du för alla kostnader vid en eventuell (och trolig) förlust. Du får heller inte en advokat tilldelad dig.

I dagsläget är det väldigt lätt och väldigt vanligt att man laddar ner från kapade folks ip-adresser och det finns stora datorer som är uppsatta anonyma för att folk ska kunna ladda ner. Rättssäkert innebär detta att du kan få kravbrev och räkningar till dig med bevis som säger att det laddats ned från din dator och som ansvarig för den ip-adressen kan du inte bevisa att det inte är du som laddat ner. Man kommer med andra ord ge sig på oskyldiga och man kommer sätta dit de som inte kan så mycket om datorer och antagligen just därför inte är de som är de största ned- och uppladdarna.

Om lagen skulle gå igenom ger det även andra rätt att söka efter din internettrafik. Reklambolag skulle kunna utnyttja detta och även så skulle t.ex. högerextremistiska grupperingar kunna föra personregister på folks internettrafik.
Rent rättssäkert så funkar det inte att företag ska kunna kontrollera människors aktivitet. Ett företag är en vinstdrivande organisation utan några direkta etiska och moraliska grunder (framförallt om de är multinationella) och kan inte ges rättighet att spåra och hota folk för deras vanor på internet.

När det gällde FRA var det i alla fall ett statligt kontrollerande organ. Där kan man ställa högre krav på moral, integritet och etiska värden. Jag är dock emot FRA också. Jag tycker helt enkelt att det är läskigt när staten vill kontrollera sin befolkning på ett sådant sätt. I slutändan blir det ett kontrollsamhälle där människan inte längre är betrodd med att leva ett liv.
När ny teknik kommer så är folk alltid rädda och oroliga. Man skulle kunna kalla det en form av främlingsfientlighet. Främlingen i detta fallet är den nya tekniken. Man är rädd för att man inte förstår det nya. En rädsla som är helt obefogad. Varför vill folk alltid att det ska vara som det var förr i tiden. Människor måste lära sig att vidga sina vyer och kunna tänka sig bort från det samhället vi lever i idag. T.ex. så skulle det inom ett antal år kunna sitta en högerextremistisk regering i Sverige. FRA lagen skulle då kunna fungera som ett väldigt starkt redskap för att kontrollera sina medborgare. Visst låter det läskigt. Man kan inte bara se ett lagförslag i det sammanhang det förs upp, man måste också kolla på vilka konsekvenser det kan ge i framtiden.

I debatten om IPRED har förespråkarna vid flera tillfällen sagt att motståndarna hittar på massa saker för att komma undan med att ladda ner gratis. Men faktum är att även om så skulle vara fallet så har dom rätt i sin oro. Förespråkarna är så ivriga att införa kontroll av det ”gamla vanliga” att de inte ger en tillräcklig analys av de metoder de vill använda. Deras förehavanden lägger också en skugga över deras egentliga problem. Nämligen att försöka anpassa sig till nutiden.

Bara för att man alltid sålt skivor och filmer i butik så betyder inte det att det alltid bör vara så. Den nya tekniken har gjort att vi inte behöver köpa en plastbox med en skiva. Vi kan få den på datorn via ett klick. Istället för att lagstadga, hota och skrämma bort folk som förstår sig på tekniken så måste industrin anpassa sig för samhället idag. Låt folket styra inte de multinationella bolagen. Många bra exempel som borde bli mer diskuterade har kommit upp. Extraskatt på bredband och reklamfinansierade nedladdningssidor där man kan ladda ner gratis och legalt men att det finns reklam på sidorna som får ge pengar till artisterna och konstnärerna är två bra förslag. Hur som helst så måste samhället försöka hänga med i utvecklingen istället för att försöka få oss att leva i en gammal värld.

Många småbolag och mindra kommersiella artister är glada att nedladdning görs fritt på nätet. De når ut till en betydligt större lyssnargrupp och får mycket mer spelningar än de skulle haft annars. Tack vara nedladdning via internet blir mediemarknaden betydligt mer demokratisk. Folk kan välja mellan ett större utbud att lyssna på och alla artister har möjlighet att finnas tillgängliga för alla.

Erika tar ju upp det här med Kollektivtrafiken också. Den tycker jag absolut att den borde vara gratis. Det skulle kunna vara det absolut bästa sättet att värna om miljön. Höjd skatt på bensin och gratis kollektivtrafik. Jag tycker det är skamligt att staten kan kräva att vi ska ta oss till och från fåra arbetsplatser och sen vill de inte betala resan för oss utan istället får vi betala dyra biljetter för att kunna jobba. Inte nog med det utan sen drar man också in extrapengar på reklamaffischer precis överallt i de kollektiva fordonen.

Civil olydnad är till för att synliggöra brister i det rådande samhället och att föra upp frågorna till debatt. Att planka på spårvagnen är ett bra sätt!
//Max

Det här vågar man ju knappt skriva men det struntar jag i.

Nu är det mycket möjligt att jag låter 60 år äldre än vad jag är, men varför blir folk så upprörda över den där Ipredlagen? Och den folkstorm som blev ett resultat av FRA-debatten, jag är ledsen, men jag fattar inte. Jag vet ju att det är ungefär lika icke-politiskt korrekt att vara för (eller helt enkelt bara blasé inför) det här med lagar mot fildelning som att säga att man inte skulle sätta sin fot i Thailand om man så fick resan gratis, men jag kan inte sluta undra:

1. Varför ska allt alltid vara gratis? Vår generation verkar tro att man inte behöver betala för någonting. Kollektivtrafiken ska vara gratis, tv-licensen skiter man i att betala, filmer och musik är man ju bara inte så dum att man payar för. Samtidigt är skatterna alldeles för höga. Jag får inte in logiken.

2. Vem bryr sig om någon grå gubbe läser vad jag mailar om till en kompis eller min svärmor (FRA-lagen) och om man nu gör sig skyldig till brott genom att exempelvis ladda ner musik, varför ska man inte kunna avslöjas då (Ipredlagen)?

Nu kommer jag få alla som läser detta på mig. Kan ju redan nu försvara mig med att nej, jag är inte speciellt insatt (men anser att jag ändå får tycka till) och ja, jag har laddat ner musik olagligt. Jag tror inte heller att man kommer att vinna kriget mot fildelarna men det är klart att man försöker. Sedan är det möjligt att skivbolag och andra stora aktörer har alldeles för mycket pengar men det kan man väl försöka förändra på andra sätt. Om man nu laddar hem filmer och musik får man väl vara beredd på att skona sitt brott, eller?

Satirdemokratiska partiets manifest

Människosyn
- Satirdemokratiska partiet menar att människan i grunden är en komisk varelse.
- Genom satir, parodi, ironi och komedi kan man utrycka alla mänskliga egenskaper
- Tage Danielssons kommentar ”jag gör mig till, alltså finns jag” avslöjar grunden till vår existens.


Politisk Agenda
- Att genom satir kommentera på alla uttalanden och förslag som kommer från någon av våra stadsmakter: politiker, media och auktoritetsbefattningar
- Att försöka kommentera på allt som sker i det offentliga rummet genom komik.
- Att ifrågasätta alla gängse konventioner, såväl politiska som sociala. Självklart genom satir, parodi och komik.


Mål
- Att ifrågasätta allt och dra saker till den yttersta gränsen på ett komiskt vis för att göra livet, politiken och samhället roligt.
- Att vrida och vränga på konventioner för att belysa alla deras sidor och tydligöra deras existens.
- Att ta sig in i riksdagen. Väl där ska vi fungera som en slags djävulens advokat som ifrågasätter och tvistar på alla diskussioner och beslut. Allt för mänsklighetens skull.
- Att tydliggöra debattformer som har komiska undertoner och göra dessa till gängse i det politiska Sverige.


Övrigt
Satirdemokratiska partiet står för demokrati. Vi värnar om yttrande- och tryckfrihet och vill få folk att mer använda sig av det offentliga rummet för att nyttja sin frihet till kommentarer. Partiet finns inte med på en höger-vänster skala utan fungerar som en ande som svävar runtomkring. Varifrån kommentarer än kommer så finns vi där för att återspegla den i en förvrängd form med satiriska undertoner. Vi tror att satir är det bästa sättet att tydliggöra alla former av politiska, mediala och samhälleliga konventioner. Genom satiren övervinner vi alla barriärer och når fram till det samhälle vi alla inom oss vill ha eftersom människan är en komisk varelse.

Copyright: satirdemokratiska partiet. Partiledare: Max Hjortron

Carl Hamilton ville inte hälsa.

Åter igen kollar jag på debatt i svt och känner att jag vill lägga en kommentar. Debatten handlar om några muslimska kvinnor som inte ville skaka hand med Carl Hamilton av religiösa skäl. Enligt deras tolkning av profeten Mohamed så ska man inte som troende muslim skaka hand med män utanför familjen.

Hamiltons beteende och irritation är sjukligt obefogad och absolut snudd på rasistiskt (precis som Erika skrev så bra i sin andra blogg), framförallt när han drar kopplingar till att bo i en jordhåla. Just den kommentaren anspelar på mediala bilder av al qaida i grottorna i Afghanistan och jordhålan där man fann Saddam Hussein. Han gör alltså en koppling mellan muslimer och terrorister rakt i ansiktet på två svenska muslimer och det är en kränkning. Att han sedan försöker förklara det med att han menar att man måste gömma sig om man inte kan de gängse reglerna för kommunikation i det offentliga rummet gör bara hans kränkning än värre.

Man får såklart tycka att det är konstigt och annorlunda och kanske t.o.m. larvigt att de inte vill hälsa och man får gärna kritisera det i en diskussion eller debatt, men det gör man inte genom att personligt kränka individer för deras val av kontakt med personer. Alltså handlar debatten åter igen om två helt olika saker. Dels är det en debatt om olika tolkningar av koranen och om de är rätt eller inte och den debatten kan säkert vara givande men samtidigt så måste man ju respektera de som vill leva efter den tron. Å andra sidan så är det debatten om just de här kvinnornas rätt att inte behöva skaka hand med personer de inte vill skaka hand med. Det spelar i denna debatten ingen roll av vilken anledning de inte vill skaka hand. Det är deras eget val och Carl Hamilton borde acceptera det.

Carl Hamiltons diskussioner om hur man ska förstå och acceptera olika konventioner i det offentliga rummet är lika fjantig som när folkpartiet ville införa svenskaprov för invandrare. Konventioner för beteende finns överallt i samhället och är just konventioner och INTE regler, de skapas av oss människor genom medier, kommunikation och traditioner och omskapas och sätts på prov ideligen. Just när något skiljer sig från konventionerna så skapas ju något intressant. Att vilja att alla följde regler för samtal i det offentliga rummet är att vilja ha en diktatur. Såklart menar han inte så men man skulle kunna dra hans resonemang så pass långt. För övrigt så är det för mig inte så att det är i handslaget som man bedömer människan man talar med utan i ögonkontakten, ansiktsuttrycket och kroppsspråket. Varför kan inte Carl Hamilton på ett nyfiket sätt respektera hur andra vill hälsa istället för att reta sig på att alla inte gör likadant?
Jag tycker det är spännande med olika konventioner i olika kulturer och anammar de gärna. Som flera i publiken(med olika syfte) påpekade hur man brukar hälsa i olika länder, jag gillar att lära mig sådant, men det betyder ju inte att jag tycker att man måste lära sig det. Med respekt och kommunikation för andras sätt att hälsa så kan jag få hälsa på mitt sätt. /Max

Gårda en stadsdel i förändring.

Stadsdelen Gårda är en gammal industristadsdel där man med hjälp av Mölndalsån kunde skicka ut fabriksvaror till hamnen. I takt med att bilismen tappade ån sin vikt och idag är det endast enstaka paddanbåtar(specialchartrade till Liseberg) som passerar i det stilla vattnet.

Med Liseberg, Skandinavium, bergakungen, Ullevi, Valhalla IP och svenska mässan i sin absoluta närhet så pågår en stor förändring i området. Parkeringshusplaner och rivningsbeslut på byggnader skapar en konflikt. Man skulle kunna formulera konflikten i motsatsparet bevara/förnya men frågan är betydligt mer komplex. Själv tycket jag om Gårda just för att det är så pass blandat i sin arkitektur och i de sysslor som uträttas i området. Förutom alla kontorsbyggnader, bostadshus och evenemangsarenor så pågår här en hel del undergroundkultur. Har finns flera föreningslokaler, replokaler och ateljéer. De gamla fabrikerna bevaras ofta till sitt yttre men förvandlas i sitt inre till kontor och bostäder, medans man vill riva(debatt om detta pågår just nu) en äldre byggnad, som rymmer replokaler, ateljéer och föreningslokaler, för att bygga parkeringar. I kontors och –bostadsbranschen finns mycket pengar men i replokalsverksamhet och föreningsverksamhet finns inte lika mycket. Här skulle man alltså kunna ställa upp ett nytt motsatspar: Ekonomi/kultur. Man skulle också kunna kalla det här motsatsparet för ekonomisk rationalitet i konflikt med kulturell rationalitet. Denna konflikt handlar om vad som är viktig i ett samhälle och det är ganska tydligt att det i detta fall är så att det är viktigare med fler parkeringsplatser för att få plats med fler besökare i evenemangsstråket och i kontoren än att bevara den kulturella undergroundverksamheten. Man kan också tänka sig att det handlar om att man vill ha en viss nisch på stadsdelen och då skulle också konflikten kunna benämnas som en klasskonflikt. Om man rationaliserar bort de kulturella institutionerna som inte är knutna till marknadsekonomiska eller kommunala institutioner så förlorar man på lång sikt en viktig kraft för förnyelse inom kulturen likväl som samhället i stort. Om allt sker på marknadens eller politikernas initiativ blir kulturen likriktig och tappar friktionen som får pendeln att gunga och föder nya idéer. Här kan man alltså se ytterligare ett motsatspar: kortsiktigt/långsiktigt.

Samhällssynen och framtidsföreställningen som påverkar och påverkat skapelsen av det moderna Gårda handlar om att få en stadsdel som passar in i evenemangsstråket. Det är här man pumpar in pengar i stadskassan på turistevenemang. Framtidssynen handlar också om att rationalisera bort det som, med krasst språk, kan kallas ”fulkulturen” för att ge plats åt fler parkeringshus och kontorsbyggnader. Bilden av Gårda kommer då att förändras och mer vara som en välstädad kuliss i evenemangsstråket istället för att vara den levande stadsdel det på många sätt är idag då moderna kontorslokaler står bredvid gamla fabriker och landshövdingehus. En stadsdel där relativt billiga hyresrätter delar gata med dyra bostadsrätter för 50+ folk. En stadsdel där Bruce Springsteen och ett underground band spelar samtidigt bara 100m ifrån varandra.

/Max

Reclaim the streets of Gårda

Det snackas överallt om att man ska röra på sig. Ta cykeln till jobbet, en promenad till affären. Lämna bilen hemma. För mig är det inget problem eftersom jag saknar både bil och körkort, och dessutom tycker jag att det är så krångligt att ta med barnvagnen i kollektivtrafiken, så det blir inga buss- eller spårvagnsresor heller. Jag går, och det med glädje.

Men som ständig fotgängare inser man snart att medmänniskors och politikers kloka ord om motion och frisk luft är just, kloka ord, och inte så mycket mer än så. För finns det någonting folk är bra på så är det att blockera gång- och cykelvägar. Bilister parkerar gärna över halva trottoaren och på cykelvägar går det bra att dumpa all möjlig skit. Huvudsaken är att man inte på något sätt är i vägen för bilisterna, då blir det ett jäkla liv. Inte ens när de gör fel är det fel. (Jag syftar här på hatet mot parkeringsvakter - eller lapplisor som de så fint kallas i folkmun - det kanske mest otacksamma yrket som finns, bara jag tycker att de gör ett fantastiskt jobb.)

När jag ska gå till ICA till exempel, en rak promenad längs den långa gatan jag bor på och som borde ta ca 10 minuter, får jag gå ner och upp för trottoaren minst fyra-fem gånger. Det är byggnadsställningar under vilka (för) små gångar byggts, stora pallar som dumpats mitt på en trottoar och som stått där i flera månader, och stora turistbussar som av någon anledning ALLTID parkerar på Åvägens trottoarer. I dag höll dessutom svt på med någon inspelning och blockerade en lång bit av trottoaren med sin kamerautrustning.

För vem som helst kanske det inte är någon stor grej att gå ner och upp för en trottoar några gånger på väg till affären. Men för mig, som har en stor barnvagn, blir det ett jäkla projekt. För att inte tala om den fara det medför att gå mitt i en bilväg med Eskil. I dag kände jag verkligen för att reclaim the streets of Gårda.

/Erika, bitter redan vid 26.