#1

I dag har jag diskuterat huruvida det är nåt skumt med människor som sitter och tigger utan "motprestation" eller inte. Jag har aldrig tänkt så tidigare, utan tagit för givet att om man tigger måste man tigga, man har liksom inget val. Själv skulle jag inte sätta mig på gatan om det inte vore för att jag verkligen inte hade mat till mina barn.

I alla fall så hävdade han som jag diskuterade med (hemligt vem) att ingen behöver svälta i Sverige. Och det är väl sant. Eller? Och skulle det i såna fall innebära att man måste sjunga en trudelutt för att ha rätt till andras pengar? Det är ju i och för sig upp till var och en om man vill ge en "tiggare" (usch, låter inget bra, finns det inget bättre namn?) pengar eller inte, men jag har liksom alltid resonerat tvärtom: Jag ger hellre människor som bara sitter på trottoaren med en kartongbit i handen pengar, än någon som sitter där med sitt dragspel. Jag tänker mig att den förre är helt utslagen, har tappat hoppet om livet och således behöver mina pengar mer än sen senare. Därför tycker jag att det är konstigt med folk som tycker att personen i fråga bör ge mig något slags upplevelse (jag har stött på den åsikten åtminstone ett par gånger).

PS. Max! Tycker vi ska ändra bloggnamnet. Det låter för pretto. DS.