Partiledardebatt

Häromdagen pratade en professor som föreläste i min klass om hur politiker idag ofta kallar varandra vid förnamn. Han pratade om att det förr i tiden alltid sades både för- och efternamn och att det därför kändes mer som en riktig debatt. När man nämner varandra vid enbart förnamn så ger det en känsla av vänskaplig diskussion. Professorn saknade hur det var förr i tiden då man kände att de var mer i konflikt.

Jag vet inte om det handlar om att partierna egentligen ligger närmare varandra nuförtiden eller om det är just formuleringen vid tilltalet som är problemet. På något sätt håller jag med professorn i hans tes. Jag kan tänka mig att det också är så att man tydligt vill ha motsättningar mellan de debatterande parterna för att tydligt se vad de säger. Detta skulle kunna hjälpas genom att partierna mer förtydligade sin grundläggande människosyn. Resultatet av dagens debatter slutar i att folk inte vet vad de röstar på för ideologi. Man lägger en röst för huruvida man vill ha en hundring mindre i skatt men betala mer för privat sjukvård och museibesök eller vice versa. Jag vill såklart inte förringa dessa frågor och de har såklart sin grund i deras respektive människosyner och ideologier men det är inte lätt att se. Folk röstar på partier för enstaka frågor när de får en hel ideologi på köpet. Det hade varit roligt att se Mona och Fredrik diskutera varför de tycker att människan är en egoistisk varelse respektive en god/social varelse.

Om man ska dra diskussionen ett steg längre så kanske det är onödigt att ha politiska debatter överhuvudtaget. I tider som dessa när finanskrisen gör att folk förlorar jobben och sina pengar så är det ju extremt tydligt att det inte handlar om politisk makt utan att det är ekonomin som styr. De flesta länder försöker ju t.o.m. lösa krisen genom att betala in ännu mer pengar till bankerna från skattebetalarnas pengar. Det känns sjukt att spekulationer i ”icke existerande” pengar i världsekonomin kan göra att folk förlorar sina jobb och hur det i vidare led leder till depressioner och annat. Kanske skulle finansfolket och företagsledarna stå i debattprogrammen i stället? Eller är det dags att försöka återta makten till folket? För att återknyta till där jag startade så var Mona och Fredrik tydliga med att säga både för- och efternamn i dagens TV-debatt. Kanske är en bit på väg då i alla fall.
Max