Skoldebatten

Som blivande lärare så försöker jag följa skoldebatten som förs i medierna. Just i skrivande stund förs en ganska hetsig debatt i svt. Som vanligt är det Jan björklund som på ett taffligt sätt försöker förklara sina olika skolreformer och runt omkring honom sitter pedagogikforskare, lärare och lärarfackrepresentanter som alla förklarar bristerna i björklunds idéer. Man skulle nästan kunna säga att Björklund spelar på samma nivå som t.ex Sverigedemokraterna. Han spelar på fördomar och rädsla hos svenska folket och bygger upp en bild av den svenska skolan som ohyfsad, farlig och sämst i världen. De som verkligen har något att säga om skolan förbiser han totalt. Tråkigt nog så tror jag att den här destruktiva typen av retorik verkligen kan få folk med sig. När man skapar rädsla i folk så får man dom med sig och kan leda dem i sina egna riktningar för sina egna ändamål. Det finns många som kommer fram till detta svaret i forskningar. Noam Chomsky skriver ofta om det i sina politiska böcker och i Michael Moors film ”Bowling for Columbine” kommer han till slutsatsen att så mycket vapen florerar bygger på att politiker och media, som kanske är den största boven, skapar en rädsla hos folket. I debatten stör jag mig framförallt på ett par saker. Som jag sa innan så stör jag mig något oerhört på att han nonchalerar alla människor som har en expertis på området. Glädjande nog så påpekade socialdemokraten Ilmar Reepalu detta i dagens debatt. Det andra som jag stör mig på(och detta hänger ihop med föregående sak) är hur björklund alltid diskuterar kunskap som mätbar. I debatten vore det bra om man kunde särskilja kunskap och information. Sven Erik Liedman skriver mycket om detta i boken ”ett oändligt äventyr” och jag har inspirerats av hans teser. I skolan ska man lära eleverna att bli självsäkra, kritiskt tänkande, nyfikna och deltagande människor. Eleverna ska förstå värdegrunder och ges erfarenheter för att skapa kunskap. Genom att stressa in information för att nå resultat får man en skola som är resultatbaserad och inte det minsta stimulerande. Men det värsta är att man får elever som kan rabbla information utan att sätta den i ett riktigt samband för att de inte haft en relation till den. Informationen blir då aldrig riktig kunskap. Denna debatten kan också appliceras på debatten som förs kring lärarprogrammet. Jag menar den där man pratar om att lärarna ska ha mer faktakunskap inom sitt ämne. Jag håller absolut med i detta men det viktigaste för en lärare är ändå att kunna förse eleverna med intresse, guidning i information och stimmulans till studier. Denna kunskap kommer från olika håll men inom universitetet så är det framförallt i de pedagogiska kurserna man skaffar sig den. Det handlar också om att läraren måste vara intresserad av det den själv lär ut och att den har en bra förståelse för ämnet så jag vill påpeka att jag tycker det är viktigt med faktakunskaperna också, men inte viktigast. Slutligen vill jag säga att jag absolut förstår att det är problem på många skolor i Sverige och det finns många olika anledningar som jag inte pratar om här. Jag vill också påpeka att jag tycker att det är viktigt med debatten och att den fortsätter. Konflikter föder ny kunskap och ett samhälle utan friktion skulle bli ett fruktansvärt meningslöst samhälle. Genom konflikterna föds nya kunskaper och nya samhällen och en av livets meningar är att utvecklas och sträva mot nya erfarenheter så låt detta även ske för eleverna i skolbänken.
/Max